Gävle stad grundades 1446 av Kristoffer av Bayern. Bebyggelse hade funnits på platsen tidigare men detta år fick staden sina privilegier. Mycket lite är känt om staden före 1569 då den första kända stadsbranden förstörde minnet av Gävles medeltid. Kring 1550 var Gävle en stor liten stad i Sverige. Man har beräknat folkmängden till knappt 2000 innevånare. Här fanns handelsmän, hantverkare, fiskare och arbetare. Ån var segelbar upp till slottet och staden centrum var axeln mellan slottet och kyrkan. På slottet fanns kungens fogde och i kyrkan den protestantiske kyrkoherden. Om staden hade någon skola vet vi inte men i en avhandling påstod Erik Alrot att det funnits ett Bernhardinerkloster i Gävle och att detta kan sättas i samband med Vasaskolans grundläggning. Denna uppgift upprepas av flera författare under 1700-talet och men avvisades av Jonas Selggren, skolans dåvarande rektor 1859. På den plats vid västra tullporten som påstås vara klostertomten fanns rester av ett gammalt fiskarkapell. Det finns  indirekta bevis för att skolan kan ha existerat redan i slutet av 1540-talet då Gävle skola skall ha sänt två lärjungar, Martinus Olai Gestricius och Martinus Olai Helsingius till Tyskland. Gestricius skrevs in i Wittenberg 1549 och Helsingius 1547. Men dokument som kan visa att skolan existerat vid denna tid är inte kända. Vi vet inte heller om skolans första rektor Laurentius Olai funnits i skolan före 1557, men från denna tid stiger skolan fram ur mörkret och blev snart en mönsterskola för norra Sverige.