1557 styrdes Sverige med järnhand av den åldrade och sjuklige Gustav Eriksson, som haft makten i 36 år. Hans regeringstid hade varit en kamp mot adel och kyrkan som vid hans tillträde som regent 1521 kontrollerade 43 % av jordinnehavet i landet, medan kronan, dvs. kungen, endast 5,5 %.
Under kriget mot danskarna 1521-1523 behövde upprorsmännen ledda av Gustav Eriksson förstärka sin krigsmakt med legotrupper. För att betala dessa fick man lån från Hansan. Då Gustav kommit till makten insåg han snabbt att kronan hade bristande resurser, och då kyrkans auktoritet genom Luthers uppror mot påven undergrävts, såg Sveriges nye regent som många andra makthavare Hansan som ett medel att stärka sin egen ställning på den katolska kyrkans bekostnad. Riksdagen 1527 kom att bli starten på den katolska kyrkans nedmontering. Trots att inget formellt beslut togs om att avskaffa den katolska kyrkan till fördel för den lutherska, blev detta i realiteten vad som inträffade, men först 1531 då en ny ärkebiskop som var lutheran utsågs. Under perioden 1523-1541 höjdes skatten kraftigt i landet och motivet för detta var den "lybska skulden". Det var ett gott argument, men endast en del av de pengar som drogs in till kronan gick till avbetalningen av de nya skatterna, utan de användes även till att stärka kungens maktbas.
Gustav Vasa kontrollerade från 1530-talet kyrkans utnämningar och egendomar. 1551 avled kungens andra hustru Margareta Leijonhufvud. Hon var bara 35 år gammal och hade fött 10 barn i det 15 år långa äktenskapet. Gustav Vasa såg sig snart om efter en ny hustru och hans val föll på den döda drottningens systerdotter den 16-åriga Katarina Stenbock. Kungen var väl medveten om att han bröt mot de äktenskapsregler som fanns i Bibeln och sökte därför stöd för sitt beslut hos biskop Henrik i Västerås. Han kontaktade för säkerhets skull ärkebiskopen som konstaterade att äktenskapet inte borde ingås på grund av vad som stod skrivet i 3 Mosebok 18 kapitlet. Kungen blev mycket upprörd över svaret och kallade biskoparna till ett möte i Vadstena, där de fick en uppsträckning. Han hävdade att Bibelns ord inte gäle för kungliga personer. De församlade prästerna förklarade alla kungen sin trohet, men de hävdade att det som stod i Bibeln inte kunde förringas av någon och de ändrade inte mening i frågan. Trots prästerskapets motstånd gifte sig kungen i augusti 1552.
Under 1550-talet skedde stora förändringar i den högsta kyrkliga ledningen i landet. Många av de män som arbetat för införandet av den lutherska kyrkan under 1530-talet avled och det fanns nu en möjlighet att utse personer som var mer lojala mot kungen, och han tycks inte ha glömt vad som hände 1552.
1557 hade kungen bestämt sig för att göra något radikalt genom att dela stiften, "då det är veterligt, huru ärkebispen, lydbisper, prelater, kaniker och flere av sådant papistiskt sällskap föga vårdat Kristi hjord". En orsak till detta skulle enligt kungen vara att stiften var för stora. Utan att fråga de kyrkliga myndigheterna bestämde Gustav att dela ärkestiftet i tre delar. En ordinarius för Stockholm, en i Uppsala för Uppland och en i Gävle för Norrland. Av andra orter som vid denna tid upphöjdes till stiftsstäder kan nämnas Stora Tuna för Dalarna och Tunhem för Värmland och delar av Västergötland. Det var troligen Nicolaus Olai Helsingius som utnämndes till ordinarius och vid varje biskopssäte var det en självklarhet att en skola inrättades, så också i Gävle.
Trivialskolan startade samma år och Lars Olsson fick anställning som dess ledare. Besluten kom snabbt och eftersom försörjningen gick ut i naturaprodukter konstaterade att äktenskapet inte borde ingås på grund av vad som stod skrivet i 3 Mosebok 18 kapitlet. Kungen blev mycket upprörd över svaret och kallade biskoparna till ett möte i Vadstena, där de fick en uppsträckning. De förklarade alla kungen sin trohet, men de hävdade att det som stod i Bibeln inte kunde förringas och de ändrade inte mening i frågan. Trots prästerskapets motstånd gifte sig kungen i augusti 1552.
Under 1550-talet skedde stora förändringar i den högsta kyrkliga ledningen i landet. Många av de män som arbetat för införandet av den lutherska kyrkan under 1530-talet avled och det fanns nu en möjlighet att utse personer som var mer lojala mot kungen, och han tycks inte ha glömt vad som hände 1552.
1557 hade kungen bestämt sig för att göra något radikalt genom att dela stiften, "då det är veterligt, huru ärkebispen, lydbisper, prelater, kaniker och flere av sådant papistiskt sällskap föga vårdat Kristi hjord". En orsak till detta skulle enligt kungen vara att stiften var för stora. Utan att fråga de kyrkliga myndigheterna bestämde Gustav att dela ärkestiftet i tre delar. En ordinarius för Stockholm, en i Uppsala för Uppland och en i Gävle för Norrland. Av andra orter som vid denna tid upphöjdes till stiftsstäder kan nämnas Stora Tuna för Dalarna och Tunhem för Värmland och delar av Västergötland. Det var troligen Nicolaus Olai Helsingius som utnämndes till ordinarius och vid varje biskopssäte var det en självklarhet att en skola inrättades, så också i Gävle.
Trivialskolan startade samma år och Lars Olsson fick anställning som dess ledare. Besluten kom snabbt och eftersom försörjningen gick ut i naturaprodukter
konstaterade att äktenskapet inte borde ingås på grund av vad som stod skrivet i 3 Mosebok 18 kapitlet. Kungen blev mycket upprörd över svaret och kallade biskoparna till ett möte i Vadstena, där de fick en uppsträckning. De förklarade alla kungen sin trohet, men de hävdade att det som stod i Bibeln inte kunde förringas och de ändrade inte mening i frågan. Trots prästerskapets motstånd gifte sig kungen i augusti 1552.
Under 1550-talet skedde stora förändringar i den högsta kyrkliga ledningen i landet. Många av de män som arbetat för införandet av den lutherska kyrkan under 1530-talet avled och det fanns nu en möjlighet att utse personer som var mer lojala mot kungen, och han tycks inte ha glömt vad som hände 1552.
1557 hade kungen bestämt sig för att göra någotradikalt genom att dela stiften, "då det är veterligt, huru ärkebispen, lydbisper, prelater, kaniker och flere av sådant papistiskt sällskap föga vårdat Kristi hjord". En orsak till detta skulle enligt kungen vara att stiften var för stora. Utan att fråga de kyrkliga myndigheterna bestämde Gustav att dela ärkestiftet i tre delar. En ordinarius för Stockholm, en i Uppsala för Uppland och en i Gävle för Norrland. Av andra orter som vid denna tid upphöjdes till stiftsstäder kan nämnas Stora Tuna för Dalarna och Tunhem för Värmland och delar av Västergötland. Det var troligen Nicolaus Olai Helsingius som utnämndes till ordinarius och vid varje biskopssäte var det en självklarhet att en skola inrättades, så också i Gävle.
Trivialskolan startade samma år och Lars Olsson fick anställning som dess ledare. Besluten kom snabbt och eftersom försörjningen gick ut i naturaprodukter ycks den nye rektorn ha haft problem med att få ut sin lön i spannmål. Men på senvintern kom hjälp från Stockholm genom ett brev, daterat den 12 mars 1558, från Gustav Vasa som bestämde följande:
"Öpett breff för her Larens Olai, scholemestere udi Gäffle, opå två Lester spannemåle, tvådelenn kornn och tredingenn rogh, vedh Tolffta sochn i Tierpenn och Vestlandz sochnn i Rodenn till en behagelig tid."
Detta är det äldsta påträffade dokument som har anknytning till Vasaskolan, en skola som under sin första tid räknades som en av de viktigaste utbildningsanstalterna i landet, som fostrade de stridbara präster som kom att skydda landet från allt vad katolskt inflytande hette, och som var drivande vid Uppsala möte 1593. Att Vasaskolan grundades just vid denna tid berodde på att kungen ansåg att en splittring av stiften och ett ökande antal biskopar gjorde varje biskop svagare och kungamakten starkare. Skolan är ett minne från den maktkamp som följde i reformationens kölvatten.
