Det var en majdag 1939 som Bengt Westerlund tillsammans med 36 andra studenter kunde möta sina anhöriga utanför huvudingången vid den avstängda E4:an efter att ha klarat studenttentorna. Han var född i Gävle 1921 där han far Carl Henrik var apotekare.

Det var självklart att det var Uppsala som hägrade efter militärtjänsten. 1944 blev han fil.kand., 1947 fil.mag., 1949 fil. lic. och 1953 var doktorsexamen klar. Han engagerade sig även i nationslivet under studieåren och var tredje kurator på GH 1945. Men det var stjärnorna och stjärnhimlen som skulle bli hans liv och redan 1946 började han som assistent vid Uppsala universitets astronomiska observatorium. Han arbetade under samma tid som extralärare vid Uppsala enskilda läroverk för att säkra sin inkomst. Efter doktorsexamen undervisade han ett par år vid universitetet innan han fick en fantastisk möjlighet.

1957 blev han astronom vid Uppsalas filialobservatorium på Mt Stromlo vid Canberra. Hans arbete i Australien fick stor betydelse för kartläggningen av södra stjärnhimlen och hans banbrytande arbeten gjorde honom internationell känd. Han fortsatte från Australien till Steward Observatory i Arizona och 1970 blev han chef för ESO (Europeiska sydobservatoriet) i Chile. 1975 kom han tillbaka till Sverige som professor i Uppsala, en tjänst han innehade till sin pensionering 1987.

Westerlund har en stjärnhop uppkallad efter sig ”Westerlund 1” som visat sig vara den rikaste unga hopen i Vintergatan. Ett lysande minne över en extraordinär forskarkarriär.

I minnesorden i UNT skriver Bengt Gustafsson:
I sin dikt Stjärndagen beskriver Harry Martinson hur han vid ett besök vid Mount Stromlo observatoriet fick se en rik stjärnhop genom teleskopet, förevisad av en ”stjärnman”.

Martinson funderar över hur himlen strålar för dem som kan bo där borta:

”Rätt svårt att föreställa sig, men ändå synes
en sådan solrik stjärnrymd vara lämpad
som paradis och rum för ljusgestalter”.

Det var Bengt Westerlund som förevisade hopen.