Betyg
| Betyg i den form vi känner dem idag är inte särskilt gamla. Redan under 1600- och 1700-talen hände det att eleverna fick skriftliga omdömen, testimonier, över hur de klarat sin tid i skolan.
Från 1820 formaliserades betygssättningen i en fyragradig skala både för kunskaper och uppförande:
|
1897 infördes en sjugradig betygsskala i folkskolan och 1905 användes samma skala i Läroverken:
| A | Berömlig (3) |
| a | Med utmärkt beröm godkänd (2,5) |
| AB | Med beröm godkänd (2) |
| Ba | Icke utan beröm godkänd (1,5) |
| B | Godkänd (1) |
| BC | Icke fullt godkänd (0,5) |
| C | Underkänd (0) |
I ordning och uppförande var betygen A-D och normalbetyget var A. Ett ordningsbetyg på D innebar ofta relegering från skolan.
För att bli flyttad till en högre årskurs krävdes normalt minst B i alla ämnen. Det fanns dock möjlighet att pröva under sommaren och det var inte ovanligt att lärare gav privatlektioner under sommarlovet.
Efter årtionden av utredande infördes ett nytt betygssystem för grundskolan för de elever som börjande 1962 och samma system infördes i gymnasiet 1966. Detta system var ett nytänkande och gjorde att eleverna värderades mot varandra och inte mot kunskapsmålen.
Den nya betygsskolan utgjordes av siffrorna 1-5. Enligt den s.k. normalfördelningskurvan skulle betygen fördelas enligt följande:
| Betyg | Betygsfördelning |
| 5 | 7 % |
| 4 | 24 % |
| 3 | 38 % |
| 2 | 24 % |
| 1 | 7 % |
För att undvika betygsinflation och få en rättvis betygsfördelning över landet infördes centrala prov som skulle ligga till grund för betygssättningen. En vanlig missuppfattning kring detta system var att normalfördelningen skulle gälla i alla klasser eller grupper vilket inte var fallet utan det gällde landet som helhet.
Då den reformerade gymnasieskolan infördes 1994 innebar det att även betygssystemet ändrades. I stället för siffror infördes ett målrelaterat system med beteckningarna:
| MVG | Mycket väl godkänd (20) |
| VG | Väl godkänd (15) |
| G | Godkänd (10) |
| IG | Icke godkänd (0) |
Betygen huvudsakliga användningsområde har varit att gradera och inbördes rangordna eleverna för att kunna flytta elever till högre klasser, vid intag till högre utbildning mm.
För gymnasiet hade betygen ett mycket litet värde före 1864 då de första eleverna tog studentexamen enligt 1862 års förordning. Det var inte gymnasiet som värderade sina elever utan i stället fick de göra ett intagningsprov vid universitetet för att bli antagna.
Detta betygssystem ansågs vara för platt. Antalet nivåer var för få och därför var det stort avstånd i kunskaper mellan den som var bäst inom ett betyg i förhållande till den som precis klarat att få betyget. Lärare talade om plus och minus inom ett betyg något som aldrig fanns. 2011 infördes därför åter ett nytt betygssystem som hade fler nivåer dessa var:
A 20 p
B 17,5 p
C 15 p
D 12,5 p
E 10 p
F 0 p
