1849-års cirkulär
Vasaskolan stod i mitten av det förra århundradet inför genomgripande förändringar. Den 6 juli 1849 kom ett kungligt cirkulär om skolväsendet. Detta innebar att man på gymnasiet kunde befrias från latin, grekiska och hebreiska. Man införde ambulatorisk läsning, dvs. ämnesläsning i stället för klassläsning och samtidigt slogs lärdomsskolan (tidigare trivialskolan) och gymnasiet samman till ett sammanhängande läroverk. Läsningen indelades i nio klasser, i de två första gick man i två år och sedan ett år i varje klass. I de första klasserna hade man klasslärare och i de senare ämneslärare. Den som var duktig kunde flytta till en högre klass vid mitten av läsåret men var då själv ansvarig för att ta igen de kunskaper man eventuellt förlorat.
Hösten 1850 övergick vasaskolan till det nya systemet. Det visade sig att tio elever önskade befrielse från hebreiska och läste i stället aritmetik och algebra dels i egen grupp men också tillsammans med andra klasser. Fyra elever önskade det första året befrielse från grekiska och fick i stället studera levande språk, främst franska.
Vidare infördes en individuell, kursutformad undervisning vilket innebar att de som önskade och var mogna därtill kunde välja en hastigare framfart i studierna. De fick dock ej gå högre vad skolförordningen krävde för intagning vid universiteten. Det nya läroverket med rektor Forssell i spetsen för 13 lärare, samlades till kollegium den 13 mars 1850.
Lektorerna vid gymnasiet hade mycket lite att invända mot den nya utvecklingen då de ansåg att utvecklingen inte skulle missgynna dem. De hävdade dock att det viktigaste i denna förändringarnas tid var, som historielektorn C.F. Wiberg uttryckte saken ”….att inga förändringar i löneförmåner” eller ”övriga deras tjänster åtföljande rättigheter” fick ske. detta innebar att man inte kom att godta några tjänsteåligganden förutom de som fastslagits i tjänstefördelningen.
Reformen innebar att lärare i moderna språk samt naturvetenskap kom att få en större undervisningsvolym medan de klassiska språken minskade kraftigt. Det nya systemet innebar också på sikt att lärarnas undervisningsskyldighet ökade. Även den statliga kontrollen av en otydlig organisation kom att öka och 1862 infördes studentexamen.
Det är märkligt hur historien går igen.
