Nya betyg

Då det nya gymnasiet infördes innebar det också att skolan fick ett nytt betygssystem. Sedan 1905 hade man haft ett målrelaterat betygssystem i sju nivåer från A (berömlig) till C (otillräcklig).

Redan under 1940-talet hade läraren vid Kalmar läroverk Fritz Wigforss föreslagit att man skulle införa relativa betyg. Skillnaden mellan målrelaterade och relativa betyg var att i det förra systemet jämfördes elevens kunskaper mot ett mål och de elever som nådde ett visst mål fick det betyg som motsvarade kunskapen. I det relativa betygssystemet bedömdes elevens kunskaper i relation till övriga elever i landet och betygsgränserna var flytande.

De nya betygen kan ses som en del av den sociala ingenjörskonst som präglade efterkrigstiden. En tro att politiker genom kloka beslut kunde skapa ett nytt samhälle och en ny människa som tänkte rätt.

Tanken med det nya systemet var att kunna jämföra alla landets elevers prestationer. Detta skedde genom s.k. centrala prov i vissa ämnen som t.ex. svenska, matematik, engelska, språk, kemi. Grunden för systemet var den empiriskt grundade intelligenskurvan. Utifrån denna beslutades att det nya systemet skulle ha fem nivåer 1 till 5. 7 % av landets elever skulle tilldelas 1, det lägsta, 24 % 2 vilket var under medel, 38 % 3 medel, 24 % 4 över medel och 7 % 5 det högsta betyget.

Systemet missförståddes av en del lärare som trodde att normalfördelningen i riket gällde alla klasser och det hände att elever runt om i landet fick höra att de högre betygen ”var slut”.

Systemet infördes 1966 och avskaffades för de elever som började 1994.