Naturvetenskap har intresserat Vasaskolans elever alltsedan Nicolaus Jacobi från Gävle år 1587 i Stockholm försvarade några teser i fysik och medicin, men det var först på 1700-talet som de naturvetenskapliga ämnena på allvar togs upp i skolans undervisning. Docent Yngve Löwegren har i Årsböcker för Svensk Undervisningshistoria 1974 gjort en omfattande inventering av de naturvetenskapliga samlingarna och deras bakgrund vid äldre läroverk och seminarier. Här redovisas den del av boken som med författarens tillstånd publicerades i Vasaskolans redogörelse 1974-75.

Gävle läroverk har sitt ursprung i en av Gustaf Vasa stiftad skola samt av det från Stockholm 1671 överflyttade gymnasiet. År 1640 hade i Stockholm upprättats ett gymnasium, som dock icke förmådde dra till sig ett tillräckligt elevantal. Sedan det en längre tid fört en tynande tillvaro beslöt Kungl. Maj:t 1667, att det skulle flyttas till Gävle. Av de fem lektorer, som domkapitlet förordnade skulle den ene vara lector logices et physices. Redan 1671 kunde ett lärohus invigas. Trots stora brister fick det tjänstgöra till 1816, då såväl skolan som gymnasiet fick flytta in i ett vid Strandgatan beläget hus. I Under hela den gångna tiden tycks undervisningsmaterialet bestått endast av ett par glober och några astronomiska instrument, medan naturalier helt saknades. Men 1761 blev vid gymnasium inrättat en adjunktur, vars innehavare skulle bland annat varje vår på onsdags- och lördagseftermiddagarna, sedan övriga lektioner slutat, undervisa i historia naturalis. Tyvärr blev denna period kort. Adjunkturen indrogs redan 1769, sedan innehavaren befordrats till lektor.’

Trots det intresse, som vid denna tid rådde för naturalhistoria, dröjde det in i nästa år- hundrade innan Gävle gymnasium fick en lärare i detta ämne med lön på stat. Visserligen hade provinsialläkaren i Gävleborgs län, assessor Erik Nordblad, 1792 erhållit kungligt löfte om första lektoratet i naturkunnighet, men eftersom han icke fullgjort det av domkapitlet honom ålagda kompetensvillkoret att disputera, inrättades icke något sådant lektorat. Men 1798 meddelade den framstående borgaren Peter Brändström, som några år tidigare grundat den s.k. Brändströmska realskolan, att han i samband med att han skänkte gymnasium en samling växter och insekter, även anslog pengar, som skulle möjliggöra anställande av en gymnasieadjunkt för undervisning i botanik och naturalhistoria. Det befanns svårt att anskaffa lämplig person och efter ett par år upphörde anslaget. Eftersom ingen av gymnasiets lärare ansåg sig skyldig att bestrida en sådan undervisning, blev det under 1800-talets fyra första decennier ej heller meddelat någon sådan. Först på 1840-talet upprättades en tjänst och 1852 utsågs Carl Hartman till lärare i naturvetenskap.

Då denne tillträdde sin tjänst hade läroverket redan ett litet museum. Detta bestod först och främst av det naturaralie-, konst- och kuriositets- samt myntkabinett, som åtföljt den stora Gestrinska donationen. S. Gestrin, som varit apologist vid Gävle trivialskola, var en framstående bokkännare med omfattande samlingar. I Förutom de av honom skänkta föremålen fanns de ovan omtalade av Brändström skänkta växterna och insekterna, som förvarades i det s.k. botanikrummet. Enligt ett ”Inventarium upprättade år 1843” inrymdes däri ”i grönmålat skåp innehållande 1 gammalt herbarium, l grönmålat skåp innehållande en insektssamling, 1 pärlfärgat skåp innehållande ett nytt herbarium, 17 st. pärlfärgade stolar med svarta säten och 2 st. bänkar med svarta bord, 1 tabula nigra, 3 lådor innehållande snäckor och petrifikat, skänkta af adj. Marklin i Upsala, l mikroskop i låda af mahogny.”

Botanikrummet låg i en av flyglarna till det 1816 byggda skolhuset. Allt museimaterialet liksom det förnäma Gestrinska biblioteket förstördes under den stora eldsvåda som den 10 juli 1869 ödelade nära två tredjedelar av Gävle.

I det nya läroverk, som blev färdigt 1873, inreddes två rum på 74,4 resp. 24,8 m² till museum. Några samlingar fanns till en början dock icke att sätta dit. Det enda som läroverket under de mellanliggande åren erhållit, var ett herbarium med en ganska fullständig samling svenska fjällväxter, skänkta 1871 av landshövding S. P. Bergman.

För att fylla de tomma museilokalerna företogs en penninginsamling bland stadens borgare. Den möjliggjorde inköp år 1875 av 3 däggdjur, 75 svenska fåglar i 98 exemplar, 6 utländska fåglar samt 448 ägg av 186 svenska samt 11 ägg av 7 utländska fåglar. Till dessa första samlingar bidrog även fil. dr. G. Theel och docent Hj. Theel m.fl. genom att skänka ett femtiotal fiskar från dels Gävlebukten dels Bohuslän och Norge varjämte lektor C. Hartman överlämnade hundra arter svenska sötvattensmolusker.

Ett ännu större tillskott erhölls 1877, då ett antal borgare genom att satsa 2500 kr kunde inköpa och till läroverket överlämna ett av Gävle arbetareförening ägt museum, som stiftats fem år tidigare och som drivits så effektivt, att man redan efter halvannat år kunde ge ut en slags katalog. I läroverkets redogörelse läser man om inköpet. ”Genom denna överlåtelse har läroverket bekommit omkring 500 ex. vertebrerade och 270 arter lägre djur, 10 skeletter, 10 kranier, 125 arter fågelägg, 20 diverse naturföremål samt vackra samlingar av mineralen, bergarter och petrifikater.” Till samlingen hörde också mynt, medaljer, etnografica, konst- och kulturhistoriska föremål, vapen, manuskript och äldre böcker etc. jämte för deras förvaring nödvändiga skåp och montrar. Samma år lämnade konsul John Rettig 25 fåglar, däribland havsörn, berguv och blåkråka och grosshandlande P. Engström ägg från 30 sällsynta fågelarter.

Det var således en imponerande naturhistorisk samling, som läroverket kunde redovisa i 1880 års redogörelse, endast tio år efter branden. Museet innehöll då 48 uppstoppade och 6 våtkonserverade däggdjur, 520 fåglar, 30 spritlagda reptiler och batrachier, 51 uppstoppade och 54 burkar våtkonserverade fiskar, 13 däggdjurskranier och 8 däggdjursskelett samt 2 fågelskelett. Därtill kom 228 papplådor med ägg, en insektsamling på 200 arter, 200 papplådor med musslor och snäckor jämte 34 stora snäckor fritt uppställda, 17 burkar med evertebrater och 30 ex. torkade dylika, dessutom diverse horn, sköldpaddskal, fågelbon samt ungefär 100 nummer mineral.

Ytterligare en gång gjorde några Gävlemedborgare en insats, då de 1887 inköpte och till

läroverkets museum överlämnade en samling på 15 uppstoppade exotiska däggdjur, 7 fåglar, 16 fiskar, många våtkonserverade kräl- och groddjur samt flera skelett och kranier jämte 2 skåp till deras förvaring. Varifrån denna samling härrörde, står icke antecknat.

Gävle egenskap av hamnstad medförde, att sjöfolk då och då överlämnade djur hemförda från fjärran länder. men lokaluppgifter och andra data var icke alltid att lita på. Som ett exempel härpå kan nämnas gåvan 1889 av ”en hvalrosstand från Australien.”

Det var dock mest skandinaviska djur och växter, som inlämnades. Från apotekare L. Silléns sterbhus kom växter bl.a. 2 fasc.. av de av Sillén utgivna Musei frondosi Scandinaviae. Från J. E. Zetterstedt inköptes dels en lavsamling i 9 fasc., dels 1 fase. ”Grimmieae et Andreaeae exsiccatae.” W. Steffenburg skänkte en skandinavisk och en sydeuropeisk växtsamling och dessutom fjärilar och skalbaggar samlade i Dalarna. Omkring sekelskiftet inköptes till museet 200 mineral, 100 bergarter och 200 fossil samt en stör, fångad vid Limön. Dessutom skänktes dit kotor och barder av en större val.

Under åren 1906-08 ordnades och bestämdes samlingen av sedermera lektorn S. Aug. Heintze, som samtidigt upprättade en förteckning: ”Vertebraterna i Gefle högre allmänna läroverks museum”, vilken utkom 1909. Då hade museet flyttats till ett f.d. klassrum, sedan den gamla lokalen överlåtits till fysikundervisningen. I samband med flyttningen undergick samlingarna en välbehövlig gallring. Malätna eller på annat sätt skadade exemplar bortrensades. Detta kompenserades i viss mån genom förvärvet av dels en albatross dels en hornfågel men framför allt av en donation från dr. A. Åmans sterbhus. Den innehöll en del fåglar, såsom havsörn, orre, flera ripor samt 7 burkar med ödlor och ormar samt en låda kranier.

Endast ett par år var samlingarna utställda i den nya lokalen. Redan 1914 ombyggdes läroverket och i våningen 2 trappor upp inreddes dels en biologisk institution dels en 71,2 m² stor museilokal. Nu var dock i stort sett förvärandets tid slut. Visserligen ökades samlingarna genom inköp av några fåglar, flamingo, rördrom, påfågel, albatross etc., men i stort sett är samlingarna baserade på förvärven före första världskriget.

Status 20.5.1969. En ombyggnad av museilokalen skedde 196l, varvid ökat utrymme vanns genom uppförande av ett galleri. Detta påverkade mycket litet beståndet men översiktligheten vann därpå.

Av de till ett tjugotal uppgående däggdjuren är endast en griskulting av lantras från Gästrikland med den typiska vildsvinsteckningen samt en fjällräv, skjuten i Ystad i maj 1873, anmärkningsvärd. En stor fågelsamling, uppskattningsvis 500 ex., med i stort sett samtliga svenska arter representerade och ofta med fynddata angivna, utgör största delen av museets samling. Av kräldjur, groddjur och fiskar finns ett femtiotal våtpreparat. Insekter finns dels i ett skåp med 15 icke glasförsedda lådor, huvudsakligen småfjärilar insamlade på 1940-50-talen med nödiga fynduppgifter men utan angivande av samlaren. Troligen härrör de från en donation, gjord av fru Martha Rosén, f. Arnell, som 1958 skänkte en samling fjärilar jämte skåp. Därtill kommer ett flertal lådor insekter, samtliga utan uppgifter. Av mollusker finns ett 100-tal lokalbestämda svenska, samlade av signaturen C. Jhn (C. Johansson), samt ett fåtal praktsnäckor, vilka liksom en del torkade spongier och koraller är utan lokaluppgift.

Ett herbarium, sammansatt av äldre samlingar och med J. E. Zetterstedt, Areschoug, Bengt Lidfors m.fl. som collectores, förvaras tillsammans med de tidigare nämnda exsiccatsamlingarna.

En samling utländska fossil förvärvade från Les Fils d’Emile Devrolle är utställda, medan mineralsamlingen, som är betydande, utställes i montrar utanför kemiska institutionen.