Trivialskolor startades i Sverige redan under medeltiden. Det var kyrkan som stod för den högre teoretiska utbildningen i landet och därför knöts trivialskolan till stiftsstäderna.

Skolformen fick sitt namn efter de tre viktigaste undervisningsämnena, trivium, som bestod av grammatik (latin), retorik och dialektik. Dessa ämnen som var viktiga för att förkunna Guds ord kombinerades med andra ämnen bland vilka det viktigaste var teologi och skolorna var främst prästskolor.

Då Gävle fick sin domkyrka och sin biskop 1557 följde en prästskola med. Eleverna kom till skolan kring 7 års ålder och genomgick fyra klasser. Varje klass tog minst två år att klara varför en utbildning åtminstone tog 8 år. Många elever fortsatte sedan till utländska universitet främst i Tyskland för att slutföra sin utbildning. Många blev präster och några högre ämbetsmän.

Från 1620 beskrevs Trivialskolan som en förberedelse till de då nya gymnasierna. 1849 fick Trivialskolan en räkneklass eller apologistklass. Denna inrättades för att utbilda lägre tjänstemän i näringslivet och staten, allt i enlighet med stormaktstidens byråkratisering av landet.

Under 1600-talet infördes ämnen som grekiska, historia och geografi som ämnen i Trivialskolan. Modersmålet eller svenskan blev ett eget ämne först 1807.

1820 genomfördes en skolreform som innebar att apologistklassen avskaffades och Trivialskolan fick en ny beteckning, Lärdomsskolan.

1850 slogs Trivialskolan samman med gymnasiet till ett läroverk.